68°40'57'' N, 22°44'45'' E

I Enontekis på toppen av Stuorrahanoaivi (ursprungliga namnet är Stuor-oivi) finns en av de sex punkter i Struves meridianbåge som valts ut till skyddsobjekt på Unescos världsarvslista. På toppen av Stuorrahanoaivi uppmättes den första punkten år 1850 och den andra 1852. Bägge har markerats i berget med kryss. Norge inkluderade punkten vid Stuorrahanoaivi i sitt triangelnät år 1895 och ersatte de tidigare markeringarna med en bult, som kan lättare urskiljas.

Stuorrahanoaivi är utöver ön Svartviran den enda punkten i Finland som inte ligger vid en turistled utan på ett avstånd motsvarande en dags vandring från närmaste bilväg. Gångavståndet till punkten är dryga 10 kilometer från såväl vägen Enontekis-Kautokeino som från vägen som går från Muonio till Kilpisjärvi.

Omgivningen kring mätpunkten är fortfarande lika öppen och lämpar sig lika väl för observationer som under Struves tid. Allt sedan de mätningar som utfördes under ledning av Struve, har punkten vid Stuorrahanoaivi varit en av de geodetiska huvudpunkterna i Finland. Nästan på samma plats uppmättes en triangelpunkt av klass I år 1970. Den är 7,6 meter norrut från Struves punkt.

66°23'52'' N, 23°43'31'' E

Punkten vid Aavasaksa uppmättes år 1845. Kryssen i berget, som utmärker punkten, finns nu nedanför utsiktstornet som byggdes år 1969. Kryssen har utmärkts på den högsta punkten av fjället.

De som utförde mätningarna av Struves meridianbåge antecknade noggranna redogörelser för sina arbeten. Punkten vid Aavasaksa märktes ut med tre kryss, varav ett är det egentliga centralmärket. Den andra punkten är utmätt till 2,4 dåvarande franska fot (0,77 meter) västerut från centralmärket och det tredje 3,2 franska fot (1,04 meter) österut från centralmärket.

Före Struves expedition hade Aavasaksa blivit känt för att fransmannen Pierre Louis Moreau de Maupertuis hade utfört mätningar där på 1730-talet. Även Maupertuis ville bevisa att jorden var något tillplattad vid polerna. Hans expedition gjorde dock inte permanenta utmärkningar av de utmätta punkterna i terrängen.

Maupertuis lovordade Aavasaksa att vara den finaste platsen vid Torne älv och från den dagen har Aavasaksa varit känd för sin skönhet och midnattssol. Lantmätarna valde dock inte ut Aavasaksa för dess vackra naturs skull, utan för den praktiska orsaken att man från fjällets topp hade bra utsikt till följande punkter.

65°49'48'' N, 24°09'26'' E

Punkten i kyrktornet i Nedertorneå (Tornea) kyrka uppmättes år 1842. Det inristade korset finns ännu kvar i innerväggen av klockrummet i kyrkan från år 1797.

Den nuvarande kyrkan i Nedertorneå är den tredje kyrkobyggnaden på samma plats. Den första kyrkan fanns på platsen fram till år 1316. Den äldre delen av den nuvarande kyrkan har enligt vissa uppgifter byggts på 1400-talet, men år 1551 enligt andra uppgifter.

Klocktornets topp ligger 40 meter över havsytan och utgjorde därmed en naturlig plats för triangelmätning. Från tornet hade man god utsikt till de övriga mätpunkterna. Allt sedan Struves tid har klocktornet använts som mätpunkt och fortfarande är det en av Torneå stads mätpunkter.

På 1730-talet hade även Pierre Louis Moreau de Maupertuis tillsammans med sin expedition rört sig i Torneådalen för att mäta jordens form. Som mätpunkt använde han det på 1600-talet byggda kyrktornet i Suensaari.

61°55'36'' N, 25°32'01'' E

Punkten på toppen av Oravivuori (Puolakka) uppmättes år 1834 och markerades genom ett borrhål i berget. Allt sedan de mätningar som utfördes under ledning av Struve, har punkten vid Oravivuori varit en av de geodetiska huvudpunkterna i Finland. Vid samma punkt mätte Geodetiska institutet ut en triangelpunkt av klass I år 1930, endast 43 centimeter från den punkt som uppmättes i samband med Struves expedition.

På platsen har det funnits Lantmäteriverkets triangelmätningstorn ända till mitten av 1980-talet, då triangelmätningen ersattes av GPS-satellitmätningar. På Oravivuori fanns det dessutom åren 1969-1987 en astronomisk mätstation som tillhörde Geodetiska institutet. Numera finns där ett triangelmätningstorn uppfört gemensamt av Lantmäteriverket och Geodetiska institutet för att påminna om den betydelse som mätstationen har för kartläggningen i Finland.

På Struves tid var sikten från Oravivuori obehindrad åt alla håll. Fastän området annars har kvarstått oförändrat, skymmer skogen nuförtiden delvis Struves utsikt.

60°42'17'' N, 26 °00' 12'' E

Punkten i Porlom i Lappträsk (Porlom II) är en av de sex punkter i Struves meridianbåge som valts ut till skyddsobjekt på Unescos världsarvslista. Punkten i Porlom uppmättes år 1833 och markerades genom ett borrhål i berget. Allt sedan de mätningar som utfördes under ledning av Struve, har punkten vid Tornikallio hört till de geodetiska huvudpunkterna som använts inom kartläggning i Finland.

Geodetiska institutet uppmätte en triangelpunkt av klass I år 1922 ca 64,5 meter från den punkt som uppmättes i samband med Struves expedition. Senare har det i Tornikallio funnits Lantmäteriverkets triangelmätningstorn ända till mitten av 1980-talet, då triangelmätningen ersattes av satellitmätningar.

På Struves tid var sikten från Porlom obehindrad åt alla håll. Nuförtiden skyms området delvis av skog. Tornikallio är likväl alltjämt en populär utsiktsplats.

60°16'35'' N, 26°36'12'' E

På Svartviran uppmättes en punkt år 1833 och markerades genom ett borrhål i berget. Svartviran är en klippö i Finska viken ca 30 kilometer från Lovisa.

Allt sedan de mätningar som utfördes under ledning av Struve, har punkten på Svartviran varit en av de geodetiska huvudpunkterna i Finland. Vid samma punkt mätte Geodetiska institutet ut en triangelpunkt av klass I år 1930.

Ön hör till Östra Finska vikens nationalpark, som är öppen för allmänheten. Från hamnen går en stig till mätstationen.